Rakt igenom. Mitt i hjärtat.
Först stirrade jag bara på orden som han skrivit.
Han som ser ut som lilla Fridolf. Han har ingen fru och kan inte göra som hon säger. Men ändå.
Någonstans inom honom fanns ändå orden till mig. Jag som har jobbat tillsammans med honom i snart nio år. Många gånger har jag undrat varför han inte tittar upp i korridoren. Varför han inte pratar. Varför han är så arg?
Men idag skrev han till mig att jag var färgklicken i en grå vardag. Att jag var ljuset. Att han hade behov av allt detta och han skulle sakna mig.
Sakna mig?
Jag visste inte ens att han hade sett mig under dessa år.
Jag förundras över hur vi människor går förbi varandra varje dag. Vi kanske tänker något fint om den vi möter. Men vi säger inget. Förrän det är för sent.
Säg något idag. Till någon du tycker om. Eller till någon du inte känner men vill tycka om. Eller. säg. bara. hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar