söndag 13 januari 2013

Min dag

Idag är det min dag. Ett år äldre.
Å andra sidan blir det sällan fokus på en själv längre. Fast man fyller år.

Idag har barnen mest gråtit, slagits och varit avundsjuka.
När det är såna här dagar kan jag fundera över om vad jag gjort för fel för att de ska bära sig åt som de gör.

Å andra sidan finns det ju dagar då jag bär mig åt minst lika mycket. Sådär så man blir trött på sig själv.

Idag köpte jag mig gladare. Ljuslyktor från Artilleriet.

Sen tittar jag på min arga son som kommer förbi mig utklädd och jag hinner tänka att han är söt fast han är sur.

söndag 6 januari 2013

Tack

Tack för mina fina barn
Å för mitt hus och för att vi mår fint å har det bra.
Å tack för att ljuset börjar återvända igen och dagarna blir längre.

Tack för att mina mor och farföräldrar ännu hänger i. En gåva för varje dag.

Å tack för att du är du å jag är jag!

torsdag 3 januari 2013

Det är nu det börjar

Jag älskar känslan av ett nytt år. Som att börja om. Det som varit har varit och om inte förr kan jag förändra sånt jag inte vill ha i den mån det går och behålla det som är bra.

Vid varje nytt år brukar jag skriva ett kontrakt med mig själv. Mest för att reflektera över vad jag vill och inte vill.

Det intressanta är att när jag sen läser vad jag skrivit är det väldigt mycket som faktiskt "slagit in".

Jag kollar aldrig av under året för jag vill inte känna någon press. Det ligger där nerskrivet men om det inte blir nåt av det tänker jag att jag förmodligen inte värdesatte just det. Jag gjorde förmodligen nåt annat jag hellre ville. Då är ju det också bra.

Under 2012 kan jag konstatera att jag klarat av att utföra en Tjejklassiker med mamma. Det bästa med det var själva umgänget med henne. Att ha flera helger inbokade under året där vi umgicks. Resan till loppen var nästan bättre än själva loppet. Eller det var det.

Jag har tränat på att vara mer i nuet och inte tänka färdigt alla tänk-om-tankar. Lagom till sommaren kändes det som om jag efter åratal av funderingar och samtal kom till något slags bokslut. Nej nu orkar jag inte oroa mig mer. Släpp taget. Lev fullt ut. Kanske är det tillfälligt men just nu känner jag en slags frid.

Kanske ett tecken på ålderdom...
Då är det bra i så fall.

Året har faktiskt inneburit att "släppa taget" på olika sätt. Det har varit en utmaning samtidigt som det har varit vansinnigt befriande. Att plötsligt släppa det krampaktiga taget om saker eller personer som mest har slukat min energi. En sorg.

Men ändå. Nu så mycket mer energi över till sånt som även ger mer energi. Att fokusera på saker och relationer där jag upplever att det finns ett gensvar. Där det ärligt finns ett intresse.

Och jag har också insett att jag inte måste stå beredd och vara tillgänglig vid minsta lilla vink i arbetet eller privat.

Jag har nog börjat skydda mig själv mer från det som faktiskt bara dragit ner mig.

Det är hela tiden en balansgång men jag ser fram emot detta år även om jag redan nu vet om en del mentalt tuffa utmaningar både för hjärta och hjärna.

Men det ska gå.
Det blir ett fint år.

Det tror jag.