Knarrholmen

Vi väntade på färjan ut till Knarrholmen. Solen gassade å det var jag å Mr Right som hade helgen framför oss.

Bara vi två och tiden.
Å vi tog den. Tiden alltså.
Vi tog verkligen vara-på-den-där-tiden i helgen.

Vårt lilla tält fick vi ner bland tusen andra festivalbesökare. Fnissade inom mig själv. Kände mig låtsas ung och bekymmersfri.
Som om en axelryckning var mitt starkaste uttryck för överfulla bajamajor, använda gummin slängda likt övergivna sniglar över stigarna i skogsdungen. Jaha liksom - det-hör-väl-för-sjutton-till när man är sådär festivalig?

Jag var lite mer puritansk å knöt sjalen hårdare om kroppen. Men bada i havet - ja det kan även jag haka på. Skippar hallaballo i skogsdungen bara.

Efter badet låg vi där på varma klipphällar. Sov.Läste.Tittade.
Ja vi tittade en hel massa på varandra.
Jag återupptäckte Mr Right som en kär gammal kofta.
- Mäh! Där äää den ju, liksom.

Så mjuk, så varm, så trygg å allt man bara vill ha.

Sen åt vi. Sen drack vi. Sen lysande vi på vackra melodier och galna band. Sen gjorde vi samma sak igen och igen.

Först dygnet efter, på natten tog vi färjan hem å genom fönstret såg vi vågorna skumma med sina vita kammar likt bländande tandrader i mörkret.

Jag ska spara den här helgen på en speciell plats i min kropp. Typ magen.

Allt är lite rosa

Efter bröllop känner jag mig alltid lite rosa. Så mycket kärlek och engagemang i samma rum. Så fina människor och så vackra var de två. De som sa ja till varandra efter tretton år.

Jag höll tal. Var så nervös så jag skakade och kunde inte äta. Men det märktes inte alls sa de. Det var ju bra. Brudgummens bror sa att det var det bästa han hört å att han aldrig skulle glömma talet hur full han än blev.

Å det var ju smickrande även om han var tvungen att stå bakom min rygg och mumla det in i nackhåret på mig för att se mig i ögonen kunde han inte göra när han sa det.

Å det var ju lite märkligt men jag sög i mig komplimangen ändå.

Var med bruden hela morgonen och såg hennes hår formas till en härlig svinrygg likt en upp och nervänd kon. Så man liksom skulle kunna stoppa ner saker i den. Som en strut. Så fin.

Tror lite regndroppar trillade ner i den under fotograferingen. Men det lär ju bara föra tur med sig.

Nu är utställningen över också och tavlan hänger åter hemma på min vägg. Många hade frågat efter den men eftersom jag inte satt ut den till salu så köpte ju ingen.

Det vet jag inte vad jag känner om nu. Kul ändå att någon undrade.

Då vet jag det liksom.

Idag drömmer jag om att ta upp fotograferingen igen och hitta motiv som berör. Sen skulle jag vilja måla av vissa foton. Använda dem på olika sätt i olika sammanhang.

Sen suger jag lite på karamellen att skriva mer. Dikter eller kåserier. Göra något med alla bitar - foto, måleri och text och skapa ett uttryck.

Jag längtar efter vår Europaresa i juli och skulle även, ryckt från ingenstans, vilja utbilda mig till instruktör i afrikansk dans.

Allt detta just idag!

Drömmar

Idag drömmer jag om:
- solvarma barnben som springer glatt över gräset så mitt hjärta får bubbla över av sockerdricka och kärlek!

- en lång natts sömn på www.hotellfurillen.nu - lite närmare livet där!

- att få träffa Carouschka Streijffert för hon är en klok en. Som jag kan lära mig mycket av!
www. carouschka.se

Allt vackert till dig

Jag cyklar längs havet och drar djupa andetag. Doften av tång och nytjärat skrov sveper över havet och det är så vackert så tårarna kommer.

Jag tänker på dig farmor och cancern du kämpar mot. Jag vill att sommaren ska möta dig med ljumma vindar som lindrar din smärta och smeker din kind. Som ger dig kraft och mod att fortsätta med livet.

Du säger aldrig någonting om saker som är tufft i livet. Du gråter i det tysta och berättar efteråt, när stormen bedarrat, att du skakat i hela kroppen av rädsla.

Du säger att köttfärssås och spagetti, ja all mat, växer i munnen på dig och att du rasar i vikt.

Du säger att tredje cellgiftsbehandlingen är den 14 maj. Då vet du att återigen ska din kropp tas över av gift och segna ner.

Ditt hår faller av likt bomull. Faller fritt i vinden och du kan bara se på. Önska att du får låna lite hår på annat sätt. Men jag ser att du är vacker ändå. Med eller utan hår.

Mod. Modiga människor med stort hjärta är de vackraste farmor. Du är en av dem. Det vet du. Det ska du veta.

Jag ska sätta mig på tåget och möta dig. Krama dig. Hålla din hand. Möta din blick och lyssna på din själ.

Minns du när vi vaknade under molnfri himmel på ditt och farfars lantställe? När vi satt i lampans sken på kvällarna och skapade stentroll med ruffsiga kalufser och krokiga näsor? Minns du när vi sov på loftet i frasiga lakan och hörde göken som gol över nejden och skrubbsåren ömmade lite på knäna efter att vi båda klättrat i äppelträden och sjungit när vi nått kronans topp?

Minns du allt det där vackra?
Se det framför dig. Dit ska vi igen.
Till det där vackra.