I väntan på

Dan före dan före doppare dan.
Vi väntar på jul och vi väntar på att lille H:s feber ska gå ner. Hög feber i en vecka.

Vi ska åka mot skogarna i Värmland och hoppas vi kommer iväg imorgon.

Ligger med tofflorna på i soffan och lyssnar på suset och knastret från kaminen.

Funderar på 2013 och jag tror det blir mitt år.

Men på vilket sätt vet jag inte än. Brukar skriva ner några mål på olika områden efter varje nyårsafton.

Sen kan jag gå tillbaka och kolla om det blev som jag ville. Ofta blir det inte som jag tänkt. Jo en del men inte allt. Och det är bra ändå.

Hur gör du? Skriver du ner vad du vill ska inträffa inför varje år? Sätter upp lite mål? Kollar av vad du känner där inne. Är jag på rätt väg? Eller ska jag vända riktning?

Önskar dig ett sådant år. Ett år som fylls av saker som du vill...

Hide away my self

En sån där dag då jag bara vill gömma mig. Tar sats för att göra det mesta.
Ler när jag ringer för att tårarna inte ska höras när de bränner innanför ögonlocken.

Andas djupa andetag för att hjärtat inte ska sprängas av stress och otillräcklighet.

Tänker baddande och tröstande tankar. Det är ju ändå bra?

Och jag vet att snart vill jag inte gömma mig mer. Men nu.

Nu vill jag helst av allt sitta utanför en stuga, högt uppe på ett berg, se ut över vidderna. Utan telefon. Utan krav. Utan att någon rycker i mig.

Helt undangömd från allt,
Bara en liten stund.

Bild: Joanne Leah via Tumblr

Vinterfest och hemmakväll

Tiden rusar.
Hjärtat pickar.
Fester avlöser varandra.

Jag är glad.
Trött.
Ledsen.
Myser.

Ja sådär håller det på.
Ikväll tittar jag på Nobelfesten och inser att vi ligger helt rätt i tiden.

I februari får ni se mer av det.

Jag fick mitt disco som jag önskade mig på jobbets julfest.
Vi dansade i molnet från rökmaskinen tills brandkåren kom....

Hemma tittar jag ut på vår balkong varje dag. Ser snön ligga mjuk över rottingmöblerna. Som jag inte orkat ta in. De får stå kvar som skira gestalter i mörkret.

Allt blir vackert med ett snötäcke över sig.

Sömniga söndag

November har varit en månad där vab-dagarna duggat tätt och jag själv har legat med täcket uppdraget upp till hakan och snörvlat.

Det är som ett upplopp nu fram till jul och februari är tjock med jobb. Möbelmässan. Sen kan jag pusta ut.

Längtar efter snö och skidor och långa promenader. Träning igen. När snoren ger sig av då ska jag snöra på skorna igen.

I väntan på att detta ska ske pysslar vi inomhus och lille H gör nyckelpigor av tomater och någon slags telefon av en tändsticksask.

Pysselkungen som han kallar sig