tisdag 9 oktober 2012

Jag heter egentligen Karin, sa hon.

Dom fortsatte gå. Både hon och han, i samma takt. Luften var fylld av singlande löv. Marken täckt av gult och orange och rött. Som ett tyskt pussel i femton hundra bitar. Hennes ord studsade omkring i tystnaden mellan dem. Luften var kall och klar och det kom små puffar av rök från deras munnar. Oavsett om dom pratade eller inte.

Utdrag ur Jonas Karlssons fantastiska novellsamling "Spelreglerna".

Alla hans novellsamlingar är förresten helt fantastiska. Vilket språk och vilka historier. Vore intressant att veta hur han kommer på innehållet till dem.

Läs hans noveller och njut!

3 kommentarer:

  1. Tack för tips! Hoppas du får en fin vecka! Kram!

    SvaraRadera
  2. Tackar också för tips! Tänkt läsa hans texter men aldrig blivit så.

    SvaraRadera
  3. Ja roligt om ni läser. Jag tycker han är otroligt finurlig i sina texter. Å perfekt att läsa när det är noveller. Lagom att hinna med och få en stor dos intressant att fundera kring på dagarna och orden. Ja vilka fantastiska ord och meningar!

    SvaraRadera