Men bröstkorgen är full av den där hemska sjukdomen.
Så när han ska andas finns inte lungan kvar att fyllas.
Punkterad. Som ett sorgset däck utan luft.
Han ligger på sjukhuset och kämpar. Han som är fem år och borde rusa genom höstlöven med rodnad kind och svettig lugg.
Han ligger i en säng på lasarettet och vi föräldrar får brev om att våra barns vän inte längre kan andas och att allt är fasligt nära att han slutar helt.
Kan man laga lungor? Kan man laga en liten man som vill andas. Fortsätta leva?
Snälla låt leva. Snälla låt andas.
Lille vän. Vi väntar på dagis på dig. Kom tillbaka är du snäll.
Bilder av Sally Mann
Bara tanken. Bara tanken får det att slå ut ångestlågor i hela mig. Fan. Så fruktansvärt, så orättvist. Det gör ont i mig att läsa, tårarna rinner och jag önskar. Att det inte fanns någon sorg i världen.
SvaraRaderaJa det är så orättvist. Så ung, så skör. Å inget kan man göra. Visst skänka pengar till forskning - absolut! Men jag önskar jag bara kunde "lyfta" bort. Han har ju inte ens fått chansen till livet än. Nästan. En bråkdel av livet. En glimt.
SvaraRaderaJag skäms också över alla gånger jag och mina små bråkar. Tänk om de skulle drabbas? Så har man slösat stunder på bråk. Å ändå är allt en del av livet.
Det är ju detta som är hela livet - glädje, bråk, smärta, lidande, eufori, sorg, lust, skratt, rädsla å nyfiket utforskande. I perioder väldigt mörkt å plötsligt kommer ljuset åter.
Jag vill ändå bara lyfta bort allt ont från barnen.
Å jag håller allt jag kan för att pojken inte släpper taget!
Tack för dina fina ord Anna, du verkar fin du.