I helgen byggde J ramp tillsammans med en annan pappa och en vän. Det skruvades å snickrades till alla de där killarna som är för stora för lekparken men för små för att hänga på stan. Det var fantastiskt kul att grilla korv och bara vara tillsammans med dem. Blygt frågade de om det fanns korv även till dem?
Om det fanns ja!? Det hade jag räknat med å köpt på mig massor med bröd å korv och festisar och kakor. Jag såg riktigt hur inkluderade de kände sig. Hur häftigt de tyckte det var att få hänga där med J:s kompis som är välkänd i skejtkretsarna.
Jag är så glad att barnens pappa vill leka å hänga med dem istället för att hålla hårt i sin jobbportfölj. Om han nu hade haft någon. Att han lyssnar på barnen och pratar med dem precis som till vem som helst. Så att man känner sig sedd, respekterad och att man räknas in!
Grabbarna fick hjälpa till å langa skruv och brädor och de var så goa mot vår lille H - som om han vore radhusområdets lillebror.
Det ska bli ett nöje att se våra barn växa upp här uppe på vårt fina berg.
/div>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar