Vi körde vidare till Fårö fyr å landade sedan åter hos Cykel-Börje för att kolla om det fanns lediga cyklar att hyra. Alla var uthyrda utom de skrotade. De som utgjorde högen av "livets cykel"....
I dag körde vi över till fastlandet och fikade på Rute Stenugnsbageri. Sen for vi vidare mot Furillen och dess karga omgivning.
Vi konstaterar att vi ännu knappt inte hört gotländska. Bara stockholmska - både hos dem som arbetar och de som turistar.
På morgonen kommer de flesta körande till bageriet i sina suv:ar å köper surdegsbröd. Som ett fenomen.
Vi tog sten-kusten "hem" mot Fårö igen. Slingriga, skumpiga, kalkstensdammiga vägar precis intill havskanten å inte en människa i sikte.
Kanske var det folktomt eftersom det blåste så. Det var oerhört vackert och fridfullt och genuint i alla fall.
På andra ställen vi besökt får man lätt känslan av att absolut inte vara den förste på platsen. En strid ström av folk kommer och man känner igen folk som man sett tidigare under dagen.
Kanske kör vi samma rutt? Fått samma tips om ställen vi absolut inte får missa? Det är vackert. Magiskt vackert men ändå känns det som sagt som om smultronställen här, på Gotland - ja de är man sällan ensam om.
Vi äter på Maven Diner Café i Kappelshamn å beställer rock'n'roll på jukeboxen för en femma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar