Till tåget
Till spårvagnen
Till dagis
Till möten
Till skogs
Till sysslor
Till mig själv
Ja jag springer till mig själv.
Frågar mig själv vad jag håller på med. Vad jag känner. Vad som stämmer och vad som inte stämmer.
Trycker näsan mot tågfönstret än en gång inom loppet av ett dygn.
Sprang till tåget för att inte missa hemfärden.
Vad fick jag med mig hem?
En rosa fejkhårs-fläta till lilla T och ett antal möten nerklottrade i mitt block. Ett möte var väldigt bra. De andra var inte bra. Så här i efterhand. Men det vet man ju inte innan man träffas.
Det kanske man känner typ fem minuter efter mötets start. Då kan jag ju inte resa mig och gå.
Lämna den stackars säljaren med kaffemuggen eller bara jäspa stort och be honom väcka mig när han pratat klart.
Nej, såklart jag lyssnar intresserat och ställer frågor ändå.
Men efteråt. Efter såna här springturer av möten på löpande band känner jag mig helt tom på energi.
När det inte ger mig något.
När behoven ändå inte uppfylls.
Ibland drömmer jag om att göra som de där ensamseglarna. Bara segla iväg fast inte ensam då. Familjen vill jag ju ha med mig. Kan ju inte åka utan Bom Bom, Snickis och mannen. Utan dem skulle det ju bli sugande tråkigt. Nej hela familjen fin skulle segla iväg och bara guppa på havets vågor och gå i land på någon ö och grilla och sova under bar himmel och solen skulle stråla och ingen magsjuka skulle dallra över oss.
Fast när jag tänker efter så är det ganska så härligt med en vanlig tisdagskväll hemma i soffan med chokladkladdiga fingrar och små munnar med glassmustascher också....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar