Tror vi andas november båda två.
Djupa suckar och tomstirrande blickar.
Blandat med gapskratt åt vad november-för-mycket-att-göra-sen-länge-tillbaka gör med oss.
Han tappar telefon å macka flyger tillsammans med kaffe på skjortärmen.
Och i ren frustration över att det inte finns papper slickar han på manschetten.
Och jag kan inte sluta skratta.
Regnet piskar mot rutan och lastbilarnas svansar svänger över vägbanan i vinden.
Jag tänker att för mig har november alltid varit en månad att helt enkelt borra sig igenom. Ett mörkt nystan som jag bara måste kliva in i och sen ut på andra sidan. Nästan så jag håller andan.
Många gillar mysiga november. Tända ljus. Men jag kan tända lägereldar och ändå behöva fälla ner huvan, böja ner huvudet mot vinden och bara gå utan att titta upp innan snön faller. Om den faller?
Vårt kontor i Malmö har fina fönster att sitta och titta ut igenom.
Utsikten från dem är fin även i november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar