Så lätt. Bara ett knapptryck

Tredje gången nu. Jag ser dem komma springa. Stressen som spjut ur ögonen på dem. Fladdrande kläder. Utan att andas springer de som om det var sista gången. Sista gången som spårvagnen gick.
Jag ser besvikelsen i deras ögon när dörrarna slår igen sekunderna innan de hinner fram. De vet att det är kört.

Då trycker jag. Jag har precis klivit av och ser dem komma springande och jag är ju alldeles nära. Sträcker bara ut handen något och trycker på knappen.
Å som i ett trollslag ser jag ljuset i deras blick och alltid spricker ett leende upp i ansiktet som om de just varit med om en himmelsk händelse.

Det är så festligt att se att genom ett enda tryck på en knapp få en människa att vända från skuggsida till fullständigt solsken!

Jag går lycklig därifrån å tänker att sådär då var dagens lilla lilla goda gärning gjord.

Om detta var så lätt ja då lär det finnas tusen andra sätt att glädja andra i vardagen också?