En tand mindre, ett år äldre och ett ryggskott rikare

Ja må han leva ekar över alperna. Lille H fyller fyra hela dagen. En badboll fick han i väntan på nästa solsken.

J stack ut på joggingtur och vi väntade i sängarna på hans återkomst.

Efter några minuter hör jag stön i trappen. Som om någon styrketränar. Öuhhhööö!

?

Sen hör jag Jesper ursäkta sig inför husvärden: I have stretched my back!
Öhuuuuöööö!

?

Han kommer inramlandes genom dörren till vårt rum och på korta, hastiga in-andningar får han ur sig att-jag-hann-200 meter-sen-small-det-till-i-ryggen....

Han stirrar på mig med uppspärrade ögon å utstöter något som mest liknar krystvärkar.

Jag hinner tänka på alla mil vi kört, alla mil vi har kvar, varför han var tvungen att springa ouppvärmd, vem ska nu köra bilen snabbt och smidigt mellan galna motorvägsbilister?!

Vem, jag?! Ska jag köra i alperna?!

Ja sen for vi. Lite som att köra en kvinna i grosess som är påväg att föda halvliggandes i passagerarsätet.

Lille H blev bajsnödig och jag slirade in vid en p-plats som erbjöd toaletter likt ett fängelse ungefär. Rostfritt stål och betongväggar som spolats av lite lätt.
Enda ljuskällan där inne silas in genom ingjutet betongglas i taket.

Precis så du ser vart du ska torka dig.

Väl framme i Sillingy möts vi av solen, poolen å rosor över vägg och tak i vårt rum.

Som om tiden stannat någon gång på 40-talet.

Manglade lakan vikta över en mönstrad ullfilt i sängen och alla golv täckta med mjuka mattor.

Just nu står jag i hallen för där finns uppkopplingen. Inte tre meter bort i vårt rum.

Hotellet ligger inbäddat bland höga granar och mellan granarna skymtar kossor som betar.

Vädret växlar från stekhett till regn och 15 grader. Inom loppet av en timme.

Här ska vi vara hela dagen imorgon också. Då ska Jesper träffa en fransk osteopat eller vad de heter. Inte psykopat hoppas jag i alla fall. Någon som kan fixa till hans rygg igen så vi tar oss vidare. Det är ju ändå väldigt många mil kvar innan vi är hemma igen.

Annars får jag fixa drag på bilen, släpkärra å ha honom liggandes på bår genom Frankrike.

Till denna resa kan vi nu räkna bort en tand ut T:s mun, lägga till ett år i H:s liv och en erfarenhet rikare av ett ryggskott för J.