I Tyskland ska vi på avgiftning - bara surt bröd i några dagar.
Men det är då. Nu är nu.
Vi sveps med och knaprar sött, sover på lunchen för att sen bege oss ut i vimlet på kvällen för att skriva en hälsning hem.
Damen i huset kysser barnens kinder och den lilla plastfågeln som sitter på trappräcket vid ingången kvittrar mot barnen så fort de möter fågelns blick.
Fågeln är så härligt kitschigt mot sin rosa fond och de mintgröna franska fönsterdörrarna.
Å jag älskar huset och den vänliga damen. Hit vill jag igen.
Igår var det lilla T:s kväll. Hon strålade och hoppade runt. Hon fick köpa sig hatten hon ville ha. En rödrutig.
- Mamma ibland klär jag mig häftigt, ibland mer coolt, ibland fint.... Och ibland änglalikt....eller just det, änglar är ju nakna. Inte så träffande på min klädsel.
Jag fnissar till.
Hon:
- Men mamma, ärligt talat? Var det där ens kul?!
Ja faktiskt. Lite.
Hon drack röd isdrink så läpparna och tungan blev röda och avslutade med en honungscrepes.
Sen vandrade vi gata upp och ner i Gamla stan och lät de ljumma vindarna dansa med våra salttrassliga frisyrer.
Ikväll måste vi nog duscha lite bättre. Helst har vi bara sovit å sen dragit på oss nåt svalt och knallat ut i kvällen.
Struntat i frisyrer, smink eller annat piff i flera dagar. Glömt vilken veckodag det är. Glömt tiden.
Idag for vi så långt ut på halvön vi kunde komma och hittade en liten strand där med klart vatten å med sand som vi kunde göra droppslott av.
Högst uppe på berget låg ett hus. Som en liten låda på en utskjutande klippa. Jag drömde om hur det skulle vara att bo där. Jag såg en man däruppe som rörde sig under trädkronorna och fixade i sin trädgård. Han la allt trädgårdsspill i en korg och det såg ut som om tiden stod still däruppe på klippan.
- Tänk att vi faktiskt är i Frankrike nu mamma. Tänk att våra fötter går här på alla smågator och att vi klarat hela långa bilresan hit? Är inte det helt underbart?
- jo faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar