Jakten på Anne Ne'ron och Marc Fressay

Färden har gått genom bergmassiv som såg ut att vara doppade i kolasås och spenat. H liknade det med att det kändes som vi åkte djupt nere i en gryta.

J har jagat Ann Ne'ron utan att lyckas. Hon som redan i förrgår skulle räddat hans rygg. Som i ett trollslag. Men varken fransmän eller fransyskor släpper taget om allt de har för händerna bara för att en skranglig man kommer in och ber på sina bara knän om hjälp.

Ej heller om vi föser fram två utsvultna barn vid lunchtid och ber om en pizza hos pizzabagaren. Han bara skakar på huvudet med sitt pizzaberg bakom sig som en frestande kuliss.

Nej just det i Frankrike äter man vitt bröd till frukost och sen äter man inte igen förrän långt efter Bolibompa-tajm. Å pizzamannen skulle stänga för lunchvila.

Jag tror jag kommer sänka Kielfärjan på hemvägen av alla kilon jag kommer lägga på mig av vitt bröd, panikkakor, paniklunch i form av vitt bröd å sylt, panikmat i form av pizza, panikkex.

Vi bor hos den söta damen i det rosa huset som för tankarna till Liseberg med sina mintgröna fönsterjalusier.

Trädgården är grön och frodig med klätterväxter som kramar om hela huset.

Varmt och ombonat med kolagodis i en skål i hallen.

Värdinnan bad mig skriva ner barnens namn och när hon läst dem tittade hon förundrat på mig och försökte säga dem. Sen skrattade hon som en liten ekorre.

Till frukost bjuder hon givetvis på Croissanter och marmeladen har hon portionerat ut i små små askar. På locken har hon ur tidningar klippt ut marmeladens bär eller frukt och tejpat fast på locken.

Då tänker jag på svärmor. Sån var hon också. Sparade små fiffiga askar. Skapade av det hon hade och gjorde till sitt personliga sätt att ta vara på allt.

Vi sover under vältvättade lakan, lena som bara lakan kan bli efter hundra och åter hundra tvättar. De har säkert hängt på tork i hennes vackra trädgård under åren och blekts av solen. Urblekta med en nytvättad omhändertagande doft på något vis.

Idag hittade J äntligen Marc Ferray.
Guden.
Hjälten som nu knäckt ryggen rätt på min vackre make så jag kan få se hans leende igen.

J fick vika sig i alla möjliga olika ställningar och knakelibrak så ska denna Marc - Osteopat som han var - ha avhjälpt detta ryggskott.

Vi kan ju hoppas.

Ett dygn i Hye'res har ännu inte så omvälvande historier att förtälja.

Vi-bara-badar-big-time.

Det är varmt.

30 grader i skuggan.

Siesta för hela familjen i vårt svala mormors-rum idag. Jalusierna stänger värmen ute och bara ett svagt ljud från syrsorna utanför tränger igenom.

Som jag berättade tidigare äter man ju mitt i natten här i Frankrike därför får vi sömngångare sova på dagen istället så vi kan äta på nätterna precis som alla andra här.

Man blir väldigt fixerad vid mat när man inte får den när man är van att få den. Lyxproblem.

Vi har badat i poolen hela dagen. Som vanligt har vi poolen helt för oss själva.
Därför kommer nog frågan - har vi missat nåt? - följa oss ett tag till.

Vi är så när som på de enda gästerna på alla boenden vi haft efter vägen.
Är det vi som valt rätt eller fel?

Vi känner att vi valt väldigt rätt.
Det är ju inte så jobbigt att ha poolen för sig själv.