Vi gick dit och möttes av en lummig innergård med lampor i träden och golvet var täckt av småsten och så gick man på smala bryggor in till borden.
Vackra lampor hängde över varje matgrupp och känslan av att sitta i möblerade rum inomhus fast vi var ute var så häftig.
Barnen kunde hänga i en plyschsoffa å bläddra i tidningar medan vi väntade på maten.
Å jag åt nog den godaste Asiatiska salladen någonsin.
Jag kunde inte låta bli att riktigt "mmmmm:a" högt. En nästan religiös upplevelse efter allt vitt bröd skulle jag vilja påstå.
Sen träffade vi Sophie och hennes fina vänner. Vi visste ju att de bodde i krokarna men inte att de skulle befinna sig ett stenkast ifrån oss igår kväll.
Det blev rose' och skratt och barnen lekte bland stolar och bord till elva. H visade hur han kunde trolla bort sin tunga och dansade runt sockerhög efter någon knallblå is-drink och jag babblade på som om det var första gången vi mötte folk.
Familjen är fantastisk men det är underbart att stöta på vänner och prata av sig utanför familjen också!
Jag gick en stund ensam i Gamla stan och fotade. Förundrades över alla dofter som blandas med varandra i en salig röra - crêpesdoft - grill - tvål - urin - blommor - hundbajs - cigg - hav - avlopp - varm asfalt - glass - svett....
Å så där sveper det genom näsan varje dag. Tänkte på det imorse när jag sprang - ena stunden drog jag djupa
andetag för att få in all ljuvlig doft, nästa kvarter möttes jag av en hög sopor och hundskit som jag fick försöka undvika att tumla runt i.
Det märkliga är att det känns som det hör till. Utan denna doftblandning skulle det ju inte va så speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar