Vi tog cyklarna ner till havet jag och Theresia.
Varmt te i termosen och tjockkoftan med.
Rakt ut på klipporna där segelbåtar, fiskebåtar å söndagsflanörer var påväg hemåt för kvällen.
Då kom vi. Parkerade cyklarna, fort av med kläderna å sen frustande ner i havet.
Tänk att vatten kan göra så allt bara rinner av mig? Alla surtankar, alla måsten, alla våndor bara sugs ner i djupet och kvar blir bara jag å min vän i kvällssolen.
Som om inget annat fanns.
Å hur lätt det är att glömma bort att en så enkel sak som att torka sig efter ett kvällsdopp och få på sig en varm tröja och sen dricka varmt ur en mugg - kan slå det mesta och det är helt gratis.
Jag ska leva på denna kväll hela veckan medan jag vadar fram mellan berg av tvätt och snorpapper från barnen.
En magisk kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar