Det är något med kor i dimma.
Som kossorna på den här fina bilden som Jan Bernhardtz fotograferat -
De står där. Liksom inlindade i världen. Och deras egna sorglöshet gifter sig med dimmans.
Tillsammans skapar de ett vemod som blir så vackert.
Kor i dimma. Vill stanna tiden. Etsa fast bilden av dem och spara doften av regn som nyss landat på ängen.
Betrakta de svarta fläckarna i pälsen eller är det kanske vita öar i det svarta?
Och ljudet från ån som rinner förbi och in i morgondagen.
Stilla, rofyllt.
Som om jag aldrig behöver gå min väg.
Fint skrivet och fin bild!
SvaraRaderaTack! Vad roligt att du kikar in här! Ser att du är grym på intervaller och backträning :) skulle jag behöva in för Lidingö tjejlopp. Ack vad segt träningen går för mig!
Radera