Förvånande nog var han långhårig

Ramlade in genom dörren till Kamratgården. Den heter så, gården där IFK håller till. Det vet jag nu.

Jag möter en bekant blick. Och förvånande nog hade han numer längre hår? Eller var det inte Anton Hysén som jag sett på tv?
Aha det är visst Tobias Hysén - hans bror.

Men den där blicken är lika. Intensiv och trots att jag säkert levt i ett sekel mer än honom blir jag larvigt förtjust där i ögonblicket på tröskeln.

Försöker morsa lite coolt och liksom titta nonchalant åt ett annat håll. Men trots att huvudet vänds åt ett annat håll är blicken kvar på honom. Och plötsligt vet jag inte hur jag ska bära mig åt och liknar nog mest en överexalterad hund som inte vet om han ska sitta, skita, bita eller räcka vacker tass.

Det slutar med att jag, efter att jag och fotografen fotograferat all inredning som vi levererat till dem - för DET var ju syftet med att jag var där, ja efter det får jag sitta på Tobias Hyséns plats i omklädningsrummet. Så nära så jag kunde pilla lite på dragkedjan i hans märkesneccesär.

Å egentligen ville jag bara säga att jag faktiskt inte bryr mig alls.
Men det var roligt att gå in i rollen som om att det plötsligt betydde nåt. Att jag skulle bli impad av en fotbollsstjärna liksom. Nä så att det är lugnt. Det är det faktiskt....

Jag som inte ens vet vad en förste femma är....

Sen åkte jag hem och klättrade upp på utkiksberget med barnen.

I solstormen låg vi på rygg och åt plommon på en filt. Tätt tätt ihop så blåsten inte skulle slingra sig in emellan oss.

Jag bara låg där och höll om mina barn och mitt i den stormiga blåsten värmde solen fortfarande på nåt vis.

Ljungen under filten kändes som en mjuk madrass och jag vill så gärna ligga på den där filten uppe på berget igen innan vintern.

Titta upp i himlen och se molnen forma om sig så att de liknar glassar, hundar gamla damer och någon som hoppar häck?

Men just nu är byxorna för trånga och det gör sig påmint när man åker tåg. Ska försöka göra nåt åt saken nu faktiskt. Bli lite lättare.
Men jag tycker nog det är lite trist att räkna poäng och väga sig.

Men så får det nog bli ett tag så det blir lite lättare att ta sig runt milen i sista loppet i Tjejklassikern.

Stockholm station är nu nära.
Ha en solig dag!