Kikade in och såg ett myller av folk som dansade.
Och folk sällade sig till de som dansade lyckligt i gränden. På lunchen.
Likaså jag. Jag ville också vara med. Dansa disco på lunchen varje dag gör jag ju tyvärr inte. Å inte spontant i Viktoria passagen.
Jag hör att detta kallas "lunch beat" och att det sprids via sociala medier vart dansandet kommer att dyka upp i stan.
Lite varstans poppar det upp och folk som går förbi blir sugna på att haka på. Nyfikenheten tar över ordning och reda och bråttomkänslor på lunchrasten.
Man ska bara dansa lite först.
Jag förundras över hur glada och svettiga alla är. För att dansa spontant i en gränd?
Dansa kan man ju göra på gymet eller hemma eller på krogen men där ser jag ingen som är så glad som här i gränden?
Är det för att man känner sig som en del i en spontant skapad gemenskap? Att det i våra frusna skandinaviska hösthjärtan känns lite exotiskt och tokigt att börja dansa på gatan?
Så enkelt i alla fall. En man tar en högtalare, sprider på nätet att han ställer dig i en gränd en viss tid å dag och sätter på bra musik. Kom och dansa!
Sen är en hel hög med människor lyckligare den eftermiddagen av sitt dansrus.
Mer sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar