Jag försökte öppna upp

Försökte förstå och greppa det fina. Det speciella. Greppa och ta in strömningarna från improvisationen.

Kaffet var gott. Viktor kan sitt kaffe. Mackan likaså. Chèvre.

Mysigt ställe. Varmt, trångt, avslappnat.
Folk kom och gick.

Å musiken. Eller musiken? Ja de fixade och trixade. Sågade och puffade i trumpeten. Slet i stråken, hästtaglet flög. Skruvade, vände. Stoppade muffar i trumpeten och där kom elefant-tjutet.

Pickande, sågande, stämde de instrumenten? Hade de börjat än?
Skärp dig Camilla sa jag till mig själv. Fokusera nu då. Förstå vad de vill förmedla?

Ta till dig. Känn något?

Det gick inte. Jag såg andra med handen i hakan. Intellektuell blick. Förstående. Insupande.

Någon blundade och njöt.

Medan jag inte förstod någonting.
Jag kunde inte förmå mig att ta till mig improvisationsmusikens utforskande.

Jag som trodde att jag var öppen!