En oktobermorgon i slutet av mars

De blir mjuka när man tumlar dem. Sängkläderna i linne.

Å vi ligger under täcken och ser på morgon TV.

Alla låg och sov och jag tror jag sov knappt en natt.

Då kommer man inte längre än till Tv:n

Det har regnat i veckor och det känns som i slutet på mars redan innan allt börjat.

Jag borde gilla läget men sörjer bruna kinder och rena näsor.

Lille H snyter sig i allt och jag torkar damm och skänker bort saker som dammet vill landa på.

T upptäcker hur mycket i hennes rum som ändrades igår. Hängde in en mobil jag gjort i present åt henne. Med farfar på bild. Farfar som inte hann få veta att T låg i min mage innan han fick sova med änglarna.

Jag rensade bland små plastmojänger och tuggade dockskor. Samlade sparpengar i en sparbössa istället för fyra. Rent. Inte myller.

T tyckte det blev bra. Viktigaste oavsett.

Idag fortsätter jag damma och rensa. Bara ha det jag gillar. Inte spara för sparandets skull. För någon annans skull.

Sällan känns det så befriande att rensa och aldrig lär jag mig att stå emot när jag står och ser ännu en skavd vas på loppisen.

Men resten av året ska jag istället fokusera på att inte ha fulltecknade veckor utan istället vara hemma och ta hand om det jag har. Göra saker som ofta får backa för annat - så som att baka, skriva och andas. Måla med barnen och springa i skogen.

Bara sådär. För jag har inga tider att passa. Inte efter jobbet i alla fall.