Bara vi två och tiden.
Å vi tog den. Tiden alltså.
Vi tog verkligen vara-på-den-där-tiden i helgen.
Vårt lilla tält fick vi ner bland tusen andra festivalbesökare. Fnissade inom mig själv. Kände mig låtsas ung och bekymmersfri.
Som om en axelryckning var mitt starkaste uttryck för överfulla bajamajor, använda gummin slängda likt övergivna sniglar över stigarna i skogsdungen. Jaha liksom - det-hör-väl-för-sjutton-till när man är sådär festivalig?
Jag var lite mer puritansk å knöt sjalen hårdare om kroppen. Men bada i havet - ja det kan även jag haka på. Skippar hallaballo i skogsdungen bara.
Efter badet låg vi där på varma klipphällar. Sov.Läste.Tittade.
Ja vi tittade en hel massa på varandra.
Jag återupptäckte Mr Right som en kär gammal kofta.
- Mäh! Där äää den ju, liksom.
Så mjuk, så varm, så trygg å allt man bara vill ha.
Sen åt vi. Sen drack vi. Sen lysande vi på vackra melodier och galna band. Sen gjorde vi samma sak igen och igen.
Först dygnet efter, på natten tog vi färjan hem å genom fönstret såg vi vågorna skumma med sina vita kammar likt bländande tandrader i mörkret.
Jag ska spara den här helgen på en speciell plats i min kropp. Typ magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar