Ligger mitt ute på Östersjöns mörka vatten i en liten hytt, fast mest är den som en skokartong, den kallas lyx, för fönstrets skull. Det är som om luften tagit slut.
Försöker meditera, slappna av, tänka positivt för tusan.
Jag ger upp och väcker Honom.
Vi måste gå upp igen säger jag med darr på rösten.
Där står vi sen med grus i ögonen. Bland dem som borde lagt sig igår.
Sippar på en avslagen Koskenkorva-drink och betraktar det finska svårmodet försöka ta till sig kubanska happy hour rytmer. När det inte lyckas drar man än en gång i armen på den enarmade banditen.
Vi avslutar med en vit ciabatta som gick ut vid midnatt och jag tänker att jag borde ha en sovspruta i handväskan. För jag visste inte att jag även var rädd för att sova på båt. Flygfobi och nu då - båtfobi? Jag orkar inte med mig själv.
Vad blir nästa fobi? Det smittar.
Men jag tänker inte. ge. efter. mer.
Jag ska fortsätta åka båt.
Men ler kanske jag inte gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar